Houston fortsätter anropa:

Apollo 8, Houston, over…”
Apollo 8, Houston, over…”

Det sprakar till i radion innan astronaut Jim Lovell meddelar: 

”Go ahead, Houston, this is Apollo 8. Burn Complete. Our orbit 160.9 by 60.6”

Tänk valfri scen i en actionfilm där en samling människor får reda på att hjälten vunnit. Ungefär på det sättet exploderar kontrollrummet i Houston i hurrarop, jubel och omfamningar den här julaftonsmorgonen 1968. NASA:s kommentator för direktsändningen från Houston, Paul Haney, annonserar för världen: ”We got it! We got it! Apollo 8 now in Lunar Orbit”.

Jim Lovell, Bill Anders och Frank Borman ombord på Apollo 8 är i omloppsbana runt Månen. Men de hinner knappt pusta ut innan de på nytt tappar andan. För samtidigt som de glider ut ur radioskuggan dyker något upp bakom horisonten Det fumlas för att få fram kameror. Bill Anders knäpper bilden som får namnet ”Earth Rise”. Ett kärt motiv. Från ett unikt perspektiv.

 

När de samlat sig börjar trion bocka av sin långa checklista. En central uppgift är att ta högupplösta foton av marken nedanför för att hitta lämpliga landningsplatser för kommande uppdrag.

På Jorden sprids nyheten om att Apollo 8 nu snurrar runt den blekt skinande men fläckiga grannen i himlen. På julaftonskvällen samlas en rekordpublik framför TV-apparater på för att se en historisk TV-sänding – en rapport från en annan värld.  

1968 sticker ju ut som ett händelserikt år under 1900-talet. I dokumentärer om 60-talet skildras det ofta med ett montage av bilder från demonstrationer, inte sälla med Buffalo Springfields ”For what it’s worth” som soundtrack. Vietnamkriget eskalerar, Robert Kennedy och Martin Luther King mördas.
Själv är jag inte religiös. Min inställning till heliga böcker är att det för varje värdefull insikt finns en riktigt korkad sak som påstår motsatsen. Skapelseberättelser kan vara grunden för en världsbild, ses som sagor eller bara nonsens. Jag tror att jag är likgiltig till gamla testamentet i alla andra sammanhang förutom det här. För Apollo 8 avslutar sändningen, sent på julaftons kväll, med att läsa inledningen ur första moseboken. Det känns som att det är på sin plats. I ett religiöst sammanhang om man vill det, men också för att orden ändå beskriver bilden på Lovell, Anders och Borman ser framför sig:

”In the beginning God created the heaven and the earth.
And the earth was without form, and void; and darkness was upon the face of the deep. And the Spirit of God moved upon the face of the waters.
And God said, Let there be light: and there was light.
And God saw the light, that it was good: and God divided the light from the darkness.”

Bill Anders börjar läsa och Jim Lovell tar vid innan Frank Borman avslutar:

”And God said, Let the waters under the heaven be gathered together unto one place, and let the dry land appear: and it was so.
And God called the dry land Earth; and the gathering together of the waters called he Seas: and God saw that it was good.And from the crew of Apollo 8, we close with good night, good luck, a Merry Christmas – and God bless all of you, all of you on the good Earth”.

För att inleda resan hem måste farkosten skjutas ut ur sin omloppsbana och sikta mot Jorden. Apollo 8:s raket måste tändas igen på månens baksida. Om den inte gör det försvinner julmyset snabbt. Då är de strandade. Det blir ytterligare en spänd väntan i Houston. Men efter en dryg halvtimma av tystnad sprakar det till igen innan Jim Lovell meddelar: ”Houston, Please be informed there is a Santa Claus.” 

Den 27 december landar Apollo 8 i Stilla Havet. 

God jul!