För några veckor sedan hade jag turen att få se utställningen ”Månen” på Lousiana i Danmark. En fantastisk samling av verk och föremål som visade olika perspektiv av vad månen betytt för oss. Vad den har symboliserat i konst och hur vi förhållit oss till vår närmaste granne på himlavalvet. Där fanns bland annat en handske som tillhörde Gene Cernan, den sista mannen på månen 1972. Här i hangaren på Kennedy Space Center står jag framför resten av dräkten.

I ett rum bredvid visas månstenar, några av de drygt 380 kilo som togs med hem till jorden. Jag tar ett par varv runt månlandaren. Och månbilen. En bil. På månen.

En man bredvid mig svarar i sin telefon. ”I’m at NASA, I’ll call you back”.

Går in i en biosal där de visar sekvensen från den första månlandningen. När de närmar sig marken kommer en fullskalig modell av Apollo 11:s månladare ”Örnen” ner från taket. Astronauter dyker upp på skärmen för att berätta varför deras resor var viktiga. Alan Shepard (befälhavare för Apollo 14) betonar att ”den fria världen visade att de var först”. Gene Cernan slår fast att Apollo visar unga att de kan stryka ordet ”omöjligt” i sin ordbok. Apollo 7:s Wally Schirra menar att civilisationen flyttas fram genom att sätta höga mål som är svåra att nå. Till slut kommer en kavalkad av barn som intervjuas om vad de bli när de blir stora. Ett enkelt grepp men det träffar ganska rätt och det skäms jag inte över.

Jag går ut på en gräsmatta för att ta lite luft. En guide berättar att en Vithövdad havsörn precis fått tillökning i sitt bo en bit bort, helt obrydda av raketer och världsrymden. I horisonten syns Launch Pad 39. Hade sett fram emot att komma närmare. Men jag tänker på hur det mullrade och skakade även där jag står när en Saturn V lyfte. Det har sagts att det var som att ställa en pansarkryssare på högkant och skicka upp den luften. Månraketen använde mer bränsle på en sekund än vad Charles Lindberg förbrukade totalt på sin flygtur över Atlanten.

Innan jag lämnar rymdbasen besöker jag avdelningen ”Journey to Mars”. En man som ser ut som och pratar som Gary Busey säger ”The next step is Mars, you can be sure we are going”. Rösterna från Apollo-astronauterna fortfarande ekar lite. Det finns mer att säga om det.

Kennedy del 4

Kennedy inleder den andra halvan av talet i september 1962 för att berätta varför hans administration tycker det är viktigt att flyga till månen. Och vad de har att tjäna på det ekonomiskt med ny växande branch, ny teknik och nya jobb. ”For we have given this program a high national priority–even though I realize that this is in some measure an act of faith and vision, for we do not now know what benefits await us.”

Han redogör för hur det ska gå till. Och han slår ihop nävarna när han säger:

”But it will be done. And it will be done before the end of this decade.”