Gravitation

Inlägget gjort

Det finns flera teorier om hur månen blev till. Enligt en ska jorden för länge sedan snurrat så snabbt att glödande materia från jordskorpan slungats ut och sedan klumpat ihop sig för att bilda månen . En annan säger att månen bildats långt, långt bort, färdats genom solsystemet, och flugit så nära jorden att den fångats upp av vår dragningskraft. Den ledande teorin idag kallas Kollisionsteorin.

Universum bildades för omkring 13,8 miljarder år sedan.
Vår galax Vintergatan kom till några hundratals miljoner år efter det.
Vårt solsystem, inklusive jorden, tog form för 4,5 miljarder år sedan.

Enligt teorin ska en planet, som fått namnet Thea och var lika stor som Mars, ha kolliderat med jorden i ett tidigt skede. Smällen ska ha gjort att jordstoff kastades ut och med tiden bildade en ny himlakropp – vår måne.

Liv uppstår på jorden. En av arterna som utvecklas lyckas lämna sin hemplanet i en rymdfarkost, flyga till månen, landa, promenera omkring och flyga hem.

Nästa sommar har det gått 50 år sedan det berömda första klivet på månen. Och vi lever i en värld med en allt vagare relation till det. Nästan som att det inte hänt.

Jag kommer att börja skriva lite om det på den här sidan ett tag framöver.

Bloggade senast när jag reste genom USA 2010. Det sista inlägget avslutas med en hälsning om att en fortsättning kunde följa med rubriken ”Fabian Bengtsson – genom universum”.
Väljer att avgränsa det bevakningsområdet lite. Men ett jubileum är inte bara ett tillfälle att berätta historien om månlandningarna på nytt, det är också en anledning att fråga sig vad de kan betyda idag.

Gravitationslagen säger att dragningskraften blir starkare ju närmare man kommer. Det gäller för himlakroppar och förhoppningsvis även för den här berättelsen.

 

“How many things have been denied one day,
only to become realities the next!”
― Jules Verne, Från Jorden till Månen (1865)