Fabian Bengtsson Media AB

December 3, 2010

103 Stories

– So you know Swedish? I know Swedish, säger expediten och lämnar tillbaks mitt körkort.
– Oh yeah?
– Fem och sjuttiofem… but the bottle is six dollars.
För ett par decennier sedan brukade tydligen en svensk herre vid namn Sven besöka Cal’s Liqour för att köpa brännvin. Han gick fram till kassan, lade stålarna på disken och sa ”fem och sjuttio fem”. Måste vart fin sprit. Jag lämnar Cal’s med en liten flaska Whiskey. Kanadensisks import, prescis som under spritförbudet på 20-talet. Är man i Chicago så är man.
Tar mig en promenad till Union Station. En byggnaden som känns igen från filmen The Untouchables. En scen där Kevin Costner skjuter gangsters och en barnvagn rullar ner för en trappa.

……
”Forget about feet and meters- Willis Tower is 283 Barack Obamas high” berättar en skyllt på bottenvåningen. Cirka 440 meter, vilket en gång i tiden var världsrekord. Då hette huset Sears Tower och var trotts rekordet bara det senaste i en lång rad av nyskapande byggnader i Chicago. Efter att en tredjedel av Chicago brunnit upp i den stora branden 1871 strömmade arkitekter och konstruktörer till staden för att bygga upp staden från grunden. Nu var det stålkonstruktioner och brandväggar som gällde. Gör om, gör rätt, gör nytt. Chicago förvandlades tillslut till toppmodern stad och det var här de första skyskraporna byggdes.

Jag står sist kön hela vägen fram och blir tillslut ensam i min hiss. 103 våningar på en knapp minut. Det första jag ser när dörrarna öppnas är en Amishfamilj som tittar mot horisonten. Jag frågar mig om de verkligen får åka hiss. Skäms lite för det har jag faktiskt inte med att göra. Klart de ska få åka hiss om de känner för det. Dessutom är det ibland värt att bryta regler.

……
Tysk julmarknad vid Daley Plaza. Det säljs Gluwein och öl runt torgets stora Picassostaty och ett gäng duvor värmer sig vid en eld. Jesu födelse har iscensatts med dockor och figurer. Joseph, Maria, tre vise män. Hela gänget. En pojke tittar nyfiket på krubban och tappar intresset för den bratwurst han håller i sin hand. Jag fumlar med kameran och hinner inte ta kort innan hans far säger att de skall gå vidare.
Avvaktar i tio minuter i väntan på en ny chans. Tålamod är en ordvitsares bästa vän.

……
Vid trappan upp till Art Institute of Chicago stannas jag av en man som vill sälja mig en karta.
– No thank you.
– Well can you spare me a dime?
-Eh…
-Are you goin’ in there?
-Yes I am.
– After five you can come in for free, did you know that?
– Yes, but thank you.
Han får en dollar. Jag sparar 16. En liten flicka klarar till sin pappas stora förvåning av att ta sig upp för trappan själv.
– You did it all by you self!
-Mhmm…
Ingen konst.







……

Sticker imorgon. Packar ihop mina grejer och märker att jag saknar en T-shirt. En Nasa- tröja jag köpte för ett par veckor sedan. Springer omkring på vandrarhemmet i en halvtimma och är rädd att hela dagen skall förstöras av ett litet snedsteg. Förbannar hela Chicago. Jäkla gangsterstad. Hittar tröjan i tvättmaskinen. Frid och fröjd. Tar genast tillbaka allt.
Om jag någonsin får en chans att åka någonstans i USA igen skall jag åka dit via den här staden. Via Chicago.